Så minns vi Ola Bengt Grenedal, Luleå Jag lärde känna Ola under ungdomsåren på- 70-talet, Ola flyttade då till Hudiksvall med sina föräldrar och lillebror Åke. Redan då hade han hunnit med att måla en hel del tavlor som man berördes starkt av, jag är egentligen inte konstintresserad, men Olas tavlor nästan ”sögs” man in i, han målade enorma naturmotiv på den tiden, därför fick han smeknamnet ”Skogsola” av oss som kände honom i Glada Hudik. Jag jobbade som sjömanskock och Ola undrade om jag kunde ordna arbete åt honom, vilket jag gjorde och vi ”seglade” ihop någon månad på en panamaregistrerad fraktbåt med namnet ”Isvania”, gick mest med spannmål mellan Sverige och dåvarande Sovjetunionen.  Sista resan gick vi på grund utanför Vaxholm, varför vi mönstrade av i Stockholm och tog tåget hem till Hudiksvall. Ola flyttade senare till Gävle där jag träffade honom några gånger under -80-talet, jag själv bosatte mig i Luleå, och vi sågs alltmer sällan, fick dock hälsningar från honom genom en kompis från Hudik,  Iwan Kronhöffer, också sjöman, som brukade hälsa på Ola vid sina Stockhomsbesök, dit Ola hade flyttat från Gävle. En gemensam ungdomsbekant, Liza Harju, Stockholm, meddelade mig i augusti -09 att Ola hade gått bort, alltför tidigt, endast 53 år. Liza Harju, Stockholm Första gången jag träffade Ola var på “Kärleksstigen” i Hudiksvall. Så här i efterhand så kan jag kan inte tänka mig ett mer passande namn på en plats att inleda ett vänskapsförhållande som skulle komma att vara i närmare 40 år. Under denna långa tid vandrade vi ut och in i varandras liv många gånger, och även om vi tappade bort varandra under vissa perioder så lyckades vi alltid träffas någonstans igen. Saknaden efter Ola är stor, men hans väsen lever kvar i alla de vackra, tokiga, och väldigt speciella konstverk han skapade. Jag är så glad att jag fick lära känna honom, och han har en alldeles egen “stig av kärlek” i mitt hjärta.  Pia Bohlin, Gävle Jag och träffade Ola första gången i Gävle -74 tror jag. Min kompis Misan blev tillsammans med honom. Han var otroligt inspirerande. Vi festade och gick på krogen, var hemma och lyssnade på musik , målade. Ola lärde mig mycket om konst och musik, han kände ju till alla band. Misan pluggade uppe i Umeå och jag träffade Ola väldigt mycket, man kände sig alltid välkommn hos Ola och vi hade alltid roligt. Jag åkte till Israel i 6 månader när jag blev 18 år och sedan flyttade jag till Stockholm men kom ofta hem till Gävle på helgerna. Jag och min sambo Loo (från Malaysia) umgicks mycket med Ola också. Vi bodde i Sollentuna och han hade ju farmor, släktingar och en massa vänner i Sollentuna och Barkarby. Jag reste i Asien intensivt några år men tog upp kontakten med Ola igen. Ola var snäll. Ola var påhittig och hade mycket kontakter. Jag tyckte om att vara med Ola. Mycket hände i mitt liv, skilsmässor, barn, resor (naturligtvis också för Ola) Jag har varit väldigt mycket i Thailand och träffade på honom för några år sedan när han jobbade på Koh Pangan som invändigt ju är hans skapelse. Alla Thailändare som jobbar där saknar honom. Koh Pangan är så häftigt inrett! I alla fall så träffades vi där ett antal gånger, vi åt lunch, middag eller bara snackade bl a om gamlagoda tider som han i bland saknade. Vi ringde varann några gånger. Vi var också ut och dansade rave.Ola älskade rave! Artikel ur Gävle Dagblad Di Levas vän är död Så minns Anders Sundin Ola Claesson – konstnär och musiker   En stor liten man med en enorm betydelse för Gävles musikliv har avlidit. Anders Sundin minns konstnären och musikern Ola Claesson, en av Gävles stora profiler under 1980-talet. Han avled hastigt på sin arbetsplats i Stockholm i förra veckan.   Vi hade inte setts på närmare 25 år när vi gick rakt in i varandra på Skånegatan på Södermalm i Stockholm förra året. En händelse som såg ut som en tanke. Jag höll som bäst på med förberedelserna för den lokala delen ”Nä nu Gävlar” till Göteborgs konstmuseums ”Tänd Mörkret” som skulle visas på Länsmuseet i Gävle och som jag var producent för. ”Nä nu Gävlar” berättade om Gävles musikliv mellan åren 1975 och 1985. Jag hade länge undrat vad det blev av den talangfyllde konstnären och musikern som satte sådan färg på Gävle under de här åren och som dök upp på många ställen i mitt researcharbete. På ett sätt kan man säga att Ola Claesson låg bakom mycket av Thomas Di Levas framgång. Den unge Di Leva sökte efter sitt uttryck i band som Pillisnorks innan han bildade Modærn Art och träffade Ola Claesson. Hösten 1981 hade Modærn Art sin debutspelning och det var Ola som regisserade scenshowen som blev själva startskotten för Di Levas persona. Den karaktär som lite senare skulle ge honom hans nationella genombrott (Di Leva var fram till den här tiden bara ett artistnamn för tonåringen Thomas Magnusson). Framför scenen i Hantverkarsalen i Folkets hus hade papp spänts upp. En vitsminkad gestalt helt klädd i vitt med en bandana runt huvudet ligger på golvet när ridån går upp, Toli (Ola Claessons alter ego). Suggestiv musik spelas ur högtalarna, Toli reser sig, målar en röd cirkel på fonden, häller resten av den röda färgen på valda delar över sig själv och pappen rivs ner. Där bakom står Modærn Art med Di Leva i spetsen, Ola tar basen och showen är i gång. Ola Claesson var en mycket begåvad konstnär och låg bakom många av omslagen och affischerna åt DiLeva och senare även åt Bizarre Orkeztra som jag kunde visa under Nä nu Gävlar- utställningen. När vi ses där på Skånegatan så bjöd jag omgående in honom till vernissagen och vi återupptog den avsomnade kontakten och kom att träffas flera gånger under förra hösten. Ola gav mig bland annat fotografier och teckningar att välja bland till utställningen. När det var vernissage den 6 september blev Göteborgs konstmuseums representanter på plats, Ola Åstrand och Ulf Kihlander, eld och lågor när de såg Ola Claessons verk. Vem har gjort de här, finns han här? frågade de med gemensam mun framför hans teckningar. Jag presenterade Ola Claesson för dem och den lågmälde och ödmjuke konstnären log diskret när han fick höra allt beröm. De här måste bara Länsmuseet i Gävle ta in till sina ordinarie samlingar, sa Ola Åstrand och Ulf Kihlander bestämt till mig under kvällen. Sagt och gjort. Jag träffade Ola Claesson i Stockholm under våren i år och vi valde bland hans teckningar och serier. Strax före midsommar blev allt klart och Länsmuseets intendent Anna Ehn kunde ta emot teckningar, fotografier och personliga anteckningar från Ola Claesson till samlingarna. Ola var mycket glad och tacksam. Hans konst lever nu vidare och finns bevarad och tillgänglig för oss alla. Men det var i sista sekunden. Tomas Pavitro Pettersson, Stockholm Jag känner inte Ola så bra och så nära som jag skulle vilja. Han betyder ändå en hel del för mig. Vi har träffats några gånger och jag träffade honom första gången i början av sjuttio-talet i hans lägenhet på Brynäs i Gävle. Han satt och målade på en tavla. Den var magisk med hans typiskt slingrande stil och jag blev hänförd. Jag blev så berörd att jag som aldrig hållit i en pensel bestämde mig för att försöka mig på att göra nåt liknande själv. Efter ett långt tag så kom jag till skott och målade Uppsala-eken med slingrande rötter. Sedan gjorde jag inte fler tavlor på många år. Långt senare så återupptog jag dock måleriet igen. Efter ett tag så hade det blivit några stycken. Jag tänkte på Ola och att jag gärna skulle vilja visa mina alster för honom och berätta att han och hans konst var det första fröet till mitt måleri. Tiden gick men jag visste ju inte var han var nuförtiden. Vi hade ju inte setts på typ 20 år. Han hade visserligen gjort ett skivomslag till en platta, med gruppen Kontinuerlig Drift 1977, där jag råkade komma med på en av låtarna. Nåväl...... När 1900-talet närmade sig sitt slut så var det en Eldskulptur-fest på Gärdet i Stockholm. På grund av dessa skulpturers beskaffenhet så hölls vernissagen sent på kvällen i mörkret. Jag gick dit och skulle möta upp med en vän. På Gärdet så går det en del små stigar och jag gick på en av dessa i mörkret. På långt håll så ser jag min vän komma gående och vinkar. Hon vinkar tillbaka och vi närmar oss varandra. Vi möts precis där två stigar korsar varandra. I ögonvrån har jag sett en figur komma gående på den korsande stigen. Nu slumpar det sig så att tre personer möts där i mörkret precis där i vägkorsningen eller snarare stigkorsningen. Jag, min vän och en tredje person som bär på en bricka med rökelse och hemgjorda ljus. Ett av dessa ljus brinner och det lyser upp våra ansikten. Vi möts där så exakt så den tredje personen hamnar precis mitt emellan min vän och mig. Vi skrattar lite alla tre åt synket och jag tycker mig känna igen honom och frågar: "Heter du Ola?" Han svarar ja..a. "Är du från Gävle?" Ja..a svarar han igen. Jag förstår då med glädje att det är Ola Claesson jag har framför mig i skenet från det lilla stearinljuset, men frågar/konstaterar ändå en sista gång: "Du är alltså konstnären Ola Claesson från Gävle"......och han svarar ja och ler.  På den tiden så har jag alltid en en liten mapp med mina målningar i fickan så jag tar upp den och visar mina målningar för honom. Där står vi i mörkret, mitt på Gärdet, i skenet av ett litet stearinljus och jag berättar att han är den som sått det första fröet i mig till att börja måla. Han tittar noga på bilderna och säger: "Tack för att du visade mig dessa fina bilder. Jag känner mig hedrad, att ha varit den som du säger 'sått det första fröet' ". Denna stund är en av de finaste stunderna i mitt liv! Tack Ola!! Till sist vill jag berätta om en annan gång vi sågs. Jag halvligger under ett av mina favorit-träd i en park, en sommardag på Södermalm i Stockholm, när Ola kommer förbi. Han sätter sig på huk och tittar åt samma håll som jag och säger att han ville se hur mitt perspektiv såg ut från platsen där jag ligger........ Ha det gott Ola var du nu än är! Skulle inte alls fövåna mig om du just nu är i full fart med att designa en ny värld i nån annan dimension, tillsammans med Leonardo Da Vinci. Kanske en gele'- liknande grön kupol som samtidigt är en mottagare av kosmisk energi som försörjer en hel stad........ Nedanstående insänt av Jonas Hansson i Piteå